The time of my life

Jag gillar gamla amerikanska låttitlar och göra om dom till rubriker.

Arbetslös och alldeles, alldeles ensam. Kanske inte, men så känns det när man sitter hemma ensam kollar på tv och inte riktigt vet vilken dag det är i veckan. Tragiskt men sant. Liiite skönt, men lite tragiskt. För inte så länge sedan jobbade man hela tiden och visste därför inte vilken dag det var i veckan. Det känns väldigt tomt!


I helgen ska Emil firas, inte Valborg, är sjukt anti-valborg. Det var kul när man var 15... Snubben har gått och blivit halvägs till gammal iaf. Hoppas på ett bra väder så man kan få sig sitt första parkhäng. Det är på tiden nu.

Måste börja fota mer. Är löjligt dålig.




Världens godaste Paella


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0