SEA

.. och nej det har jag inte!
En bekant till mig är iaf gravid och varje gång vi träffas så bombaderar jag henne med frågor, tycker det är så fashinerande (stavning?) och intressant. Hur känns det? Mår du illa? Har du några cravings? Har barnet börjat sparka? Och så vidare, och så vidare. Hon är i 5 månaden iaf och kommer snart att få veta barnets kön. Pappan till barnet har dreads och har fast bestämt sig för att om det blir en kille så ska han också få det.

Jag berättade för henne att jag brukar drömma att jag är gravid. Hon svarade att hon också brukade göra det i början när hon var gravid. Då blev jag lite freaked out och kom genast och tänka på en intervju jag läste i SOLO om en tjej som var gravid i 8 månaden utan att veta om det. Hur i hela fridens namn kan man inte märka det kan man ju fråga sig. Hon åt minipiller vilket fick hennes mens att försvinna helt och ingen mage hade hon fått heller.
En morgon vaknade hon och mådde väldigt illa, vilket upprepades flera mornar i rad. Hon gjorde ett gravtest och ja minsann, hon var på smällen. Gick till gyn och där uppskattade dom att hon var i vecka 18. Där efter gjorde dom ett ultraljud och tada, en fullt utvecklad bebis. Hon hade inte fått någon mage eller nått. Den fick hon inte förens en vecka senare. Grejen var den att barnet låg så långt bak mot ryggen att den inte syntes. Hur sjukt är inte det?!
Ibland funderar jag seriöst på att göra ett gravtest, tänk om man vore gravid och skulle ha barn om en månad utan att ens har någon aning om det. Läskigt. Halva grejen med att få barn måste ju vara att ha den i sig. Man har 9 månader att förbereda sig och lära känna detta lilla barn. Jag längtar tills denna dag kommer. Man får en människa som är sig själv, ur sig själv. Underbart.

Tack för idag och god natt.